Duo Gelland - violinister Cecilia och Martin Gelland

När laddningen mellan Duo Gellands stråkar pulserar i rummet får de något trollspöaktigt över sig. Violinisterna Cecilia och Martin Gelland förstår som få att fängsla publik i alla åldrar. Både på den nationella och den internationella scenen rör de sig mellan vitt skilda miljöer. Till deras fanclub hör dagisbarn, skolelever, studenter likväl som musikerkollegor, några av världens främsta tonsättare, skribenter på prestigefulla internationella musiktidskrifter.

Duo Gelland utmärker sig med ett spel som förenar starka uttryck, intensiv scennärvaro och enorm klanglig mångfald. Deras repertoar sträcker sig från tidig barock och anonyma Bicinier över Antonio Vivaldi, Maddalena Sirmen Lombardini, Joseph Haydn, Louis Spohr, Lapp-Nils, Wilhelm Peterson-Berger, Allan Pettersson till nu. I nära samarbete med ett stort antal svenska och utländska tonsättare har de instuderat och uruppfört över 200 kompositioner skrivna för dem – däribland många dubbelkonserter. Med nya verk på programmet har de framträtt i Berliner Philharmonies båda salar, i Konzertverein Wien, Tonhalle Zürich, Grünewaldsalen Stockholm, Cutting Edge New York City liksom Kiruna Gruva och Bunkeberg Skatepark.

Duons löpande CD-produktion lovordas internationellt. Bland priserna kan nämnas Annual German Record Critics' Award 2008, Nutida Sound, FSTs Interpretpris, Rosenborg-Gehrmans ensemblepris, American Fanfare Yearbook och Peterson-Berger-priset.

Duo Gelland är gästdocenter på musikhögskolan i Leipzig och gör årliga residencies på University of Minnesota i Minneapolis och i Duluth.

Under 2016 gav Duo Gelland sammanlagt 125 föreställningar. De turnerade fem veckor i USA, uruppförde 12 verk och spelade in på CD för tre olika bolag. Under 2018 spelar de flertalet konserter med anledning av Hans-Joachim Hespos 80-årsdag. Samarbetet med Hans Christoph Rademann och Dresdner Kammerchor förnyas i en konsert av Samuel Adler för violinduo och kör till minne av Kristallnatten för 80 år sedan – och hans egen nittioårsdag. En live-konsert för Deutschland Radio Kultur i Berlin om Hans Holewa gör de i januari.

Mer om Duo Gelland kan man läsa i de tyska musikencyklopedierna Die Violine och MGG (Musik in Geschichte und Gegenwart/Musik genom historien och samtiden).

2019 firar Cecilia och Martin silverbröllop. Här berättar de om hur de blev Duo Gelland:

Martin (M): Vi möttes i Danmarks Radios Symfoniorkester under Leif Segerstam, men egentligen skulle ingen av oss varit där.

Cecilia (C): Jag hade fått annan tjänst, men bett dem vänta, för Segerstam skulle göra Mahler, och jag gillade hans urkraft.

M: Och jag läste om provspelningen först sen ansökningstiden gått ut. Jag skrev ändå från Tyskland och fick va med. Segerstam la ett gott ord för mig.

C: Vi hamnade vid samma pult. Det var Ravel och Mahler, Sibelius, Schönberg. Det gick liksom inte att värja sig. Fast jag försökte

M: Ja, att du var gift sa du redan första lunchrasten. Och så kunde du tyska.

C: Vi pratade mycket och länge. Sista veckan gick det plötsligt upp för mig, att vi var mycket mer än vänner. Den där metaforen om att va på ett tåg och ha ett fint samtal med en medpassagerare, tills man går av vid sin hållplats, det kunde inte funka. Jag får fortfarande nästan panik vid blotta tanken.

M: Det blev dramatiskt. Fast man är ärlig, orsakar man lidande.

C: Med min frikyrkliga bakgrund gick det inte ihop. Jag försökte "sansa mig", "kliva av tåget" och gå hem. Det gick på dagen, men på natten var sånt kaos, som om jag var galen. En tidig morgon fattade jag, att just det galna var insikten vilken jag förnekade i dagsljus. Då bröt jag upp och tog första flygbåten till Martin i Köpenhamn.

M: 15 månader senare gifte vi oss på Mön ...

C: ... i den andra kyrkan, för i den första ändrade sig prästen, när han hörde att jag varit gift förut.

M: Så bodde vi i Hellerup och du tog flygbåten åt andra hållet, till operan i Malmö varje kväll, precis när jag kom hem från repetitionerna på Radion. Vi ville hellre jobba tillsammans.

C: Jag hade studerat för LaSalle-kvartetten i USA och var helt inställd på stråkkvartett. De andra två kommer nog snart, tänkte jag. Under tiden började vi spela violinduo.

M: Norrlandsoperan annonserade om två violinister. Min dröm var att uppleva de nordliga breddgraderna. Jag övertalade Cecilia.

C: Det var inte svårt. Jag har rötter i Jämtland och hade tillbringat varje sommarlov där. Sen barnsben ville jag få stanna kvar över vintern någon gång.

M: Vi fick tid att utforska duo-repertoaren, repa på kvällarna, turnera på semestrar och helger, göra den första inspelningen, och så ritade och byggde vi vårt eget hus. Ett programförslag skickade vi på vinst och förlust till Robert von Bahr på BIS.

C: Han ringde på mobilen, när vi var hos grannen. Förslaget passade inte in i deras planering. Jaha, tänkte jag och skulle lägga på. Men, fortsatte han, kan ni inte spela Allan Pettersson i stället? Jamen, den cykeln finns ju redan inspelad, stammade jag – med Josef Grünfarb, min lärare på Musikhögskolan, och Karl-Ove Mannberg från Jämtland, som vi också kände. Men vi kan spela in bättre nu, sa Robert von Bahr.

M: Så blev det. Pettersson passade oss som hand i handske. En timme av två helt självständiga röster i vilt, fragmentariskt existentiella samtal. Helt unik musik.

C: Nästan ospelbar, massor av melodiska primer och extrema dubbelgrepp – kreativa fingersättningar, men allt för musikens uttryck och för orkestreringen av fiolernas röster.

M: Vi fick vårt första barn under instuderingsprocessen.

C: Vilken sonat var det vi tog upp där i början, då jag höll henne och sjöng min stämma medan vi övade?

M: Fyran. På konserten sov hon i bärkorgen bredvid oss. Två veckor tror jag hon var. I femte sonaten sparkade hon på ett speciellt ställe mer och mer till klimax, varje gång vi övade den.

C: Och så var hon med på turné till Tyskland. Ett verk vi skulle uruppföra, tyckte hon inte om. Hon skrek så fort vi övade, så första gången vi spelade igenom utan avbrott var på konserten.

M: Med Pettersson var det så, att jag var glad, när inspelningen var över. Musiken är genialisk och fantastisk, men brutalt psykiskt krävande. Efter två år var jag helt slut.

C: Och jag tyckte den var som att stå i storm på en klippa i havet – vårt hus låg intill Bottenhavet – och regnet piskar i ansiktet, så man riktigt känner att man lever. Pettersson gjorde att vi fullt ut insåg violinduons potential, och sen var det inte tal om stråkkvartett.

M: Det var många tonsättare som började skriva för oss sedan de hört Pettersson. Vi fick välja mellan orkestern och violinduon, för båda samtidigt gick inte längre. Bussigt nog hade vi fått tjänstledigt två år. Vi valde violinduon.

C: Inte ett ögonblick har jag ångrat det, inte ens under perioder av potatis och morötter! Vi jobbar hårt, vi har starka koncept, men det räcker inte. Vi har haft tur. Om det skulle varit möjligt nu, kan ingen veta.

M: Att man ska fortsätta att inspireras år efter år av varandra kan man heller inte veta.

C: Jag tror, att det är, för att vi är fundamentalt olika, olika temperament, uppväxta i olika länder, studier i olika traditioner.

M: Fast ändå förstår vi varandra ... utom när vi inte gör det.

C: Ja, det händer ibland och det kan behöva krisa under instuderingen. Det får inte gå för lätt. Man behöver resistans för att få med sig nog med motsägelsefulla intryck, så det uppstår skikt av detaljer och strukturer.

M: Man övar allt in i det minsta för att sen i föreställningen kasta sig loss som i en improvisation. En ung man i en finsk publik berättade hur han fått fullt av nya tankar under lyssnandet. Han visste inte att musik kunde va så, sa han.

C: Ja, vilken ynnest att få ha ett så konstnärligt stimulerande uppdrag ...

M: ... och dessutom få ha två barn. Familj hör till det som flera av våra utländska kollegor har fått offra. Det är naturligtvis en stor risk man tar, när båda föräldrarna måste vara på scen samtidigt, för annars får ingen av dem lön. Instuderingen kan ta månader, men är den ena för sjuk på konsertdagen, så blir det ingen ersättning.

C: Som tur är, har det aldrig inträffat, inte heller att barnen plötsligt blivit allvarligt sjuka ... Jo, vår flicka fick feberkramp, när vi skulle spela en dubbelkonsert i Berlin. Vi var på akuten, men det gick över och vi hann till konserten. En gång fick jag själv jättehög feber, men då fick vi komma till den finska festivalen något år senare.

M: Och vår pojke föddes på turné.

C: Beräknat födelsedatum började flytta närmare konsertdatumet och det var för sent att flytta på konserten.

M: Det var i norra Tyskland, alla Petterssons sju sonater.

C: Konserten kändes väldigt fin. I recensionen stod något om den stora fysiska insatsen, att vi var som kroppsbyggare av stål! Nästa dag i Köpenhamn gick vattnet, och sen hann vi bara till Stockholm.

M: Vi har aldrig trott, att ett liv som violinduo skulle vara lätt. Det är det inte. Jag är inte den som jämt är nöjd, men faktum är, att jag inte skulle vilja byta liv med någon annan i hela världen.

Bibliografi:

Maegan Sparks, Duo Gelland: Allan Pettersson, Masterpiecefinder.com, San Francisco 2017. länk
"...eine ganz eigene Art von Schönheit", Duo Gelland im Gespräch mit Stefan Drees, Seiltanz 14, 2017. PDF
Das große Lexikon der Violine, Stefan Drees (Hrsg.), Laaber 2015: Duo Gelland.
Stefan Drees, Experimentierfreude und Repertoireerkundung. Zur Arbeit des Duo Gelland, Die Tonkunst 4, 2008. PDF
Stefan Drees, until the singing of the spheres brings us together, Die Tonkunst 3, 2008.
Die Musik in Geschichte und Gegenwart (MGG), Kassel 1994-2008: Duo Gelland.
Gunilla Petersén, Hyllad violinduo har fötterna i jämtlänsk jord, Kammarmusik-Nytt, 2009.
Anna Rudroff, Ästhetische Erfahrung als Ziel von Musikunterricht – Fragen an ein musikpädagogisches Praxiskonzept aus Schweden, Leipzig 2008.
Jonas Asplund, ...det rör om i hjärnan på något sätt: En beskrivning av en interpretationsprocess inom samtida konstmusik ur ett kommunikationsperspektiv, Örebro Universitet, Örebro 2007.
Stefan Drees, Engagement im Dienste einer vernachlässigten Gattung, Dissonanz 93, 2006.
Ylva Nyberg, Duo Gelland, Nutida Musik 47, 2004.
Gustaf Jilker, Kulturambassadörer, Samefolket 2002, No. 9.
Henrik Martén, Duo Gelland – en färgstark ensemble, Kammarmusik-Nytt 19, 2002.
Stefani Ragni, I violini del grande nord, Studi e documentazioni 20, 2001, No. 41.

Cecilia Gelland, Tystnaden är utrotningshotad, Coniunctio 2008.
Martin Gelland, Gehörtes re-formulieren – Sprechen über Musik als musikpädagogisches Konzept, Zeitschrift Ästhetische Bildung, Jg. 10 Nr. 1 (2018).
Martin Gelland, „... um etwas davon plötzlich aufleuchten zu lassen“, Darstellungsprobleme individuellen Erlebens, Zeitschrift Ästhetische Bildung, Jg. 6 Nr. 2 (2014).
Martin Gelland, Erzwungene Kunst: Schmerz und Freiheitserlebnis, Allan Pettersson und Jean-Paul Sartre im Wechselspiel, in: Musik-Konzepte Heft 162, July 2013.
Martin Gelland: Sprunghaftes im gelähmten Stillstand. Allan Pettersson (1911–1980) zum 100. Geburtstag, in: Die Tonkunst 4, 2011.
Martin Gelland, Louis Spohrs Violinschule: Vom richtigen zum schönen Vortrag. Ontologische Sinndeutung einer frühromantischen Vortragsweise, Symposium Kassel 2009.

 

DG